Profil
Verksam inom
Biografi, Psykiatri, Psykologi, Romanförfattare
Mitt författarskap
Min främsta drivkraft är att vuxna ska inse hur vi egentligen behandlar barnen.
Jag vill lyfta fram den frågan ur barnets perspektiv.
Till exempel hur många vuxna förminskar barnens upplevelser, med förklaringen "de är ju bara barn".
Hur vuxna fegt väjer undan, och säger "jag vill inte lägga mig i"
I konflikter mellan barn och vuxna, tar alldeles för många den vuxnes parti, och om barnets och den vuxnes berättelser går isär, så anser man att barnet ljuger, fantiserar, eller överdriver.
Min debut "Det finns gröna hästar" 2023, handlar om just detta. Samtidigt som den ska läsas som en biografisk roman. Det är alltså en självupplevd uppväxt skildrad som skönlitteratur. Den kan läsas som enbart en roman, men jag skrev den med ett syfte. Att vi ska börja fundera på hur vi möter barn.
Därtill ett klassperspektiv. Det tycks som om de flesta, kanske undermedvetet? har svårt att tro på att högutbildade människor med ett flott yttre, är precis samma sorts människor som alla andra, och därmed kan begå lika hemska handlingar, som förekommer överallt.
Jag är psykiatrisjuksköterska, och har därmed kunskaper i psykologi och psykiatri, särskilt den kliniska biten naturligtvis.
Det kommer förhoppningsvis böcker om hur det är att vara tonåring också.
På lite samma tema.
Jag planerar även att sticka emellan med en eller flera deckare.
Jag vill lyfta fram den frågan ur barnets perspektiv.
Till exempel hur många vuxna förminskar barnens upplevelser, med förklaringen "de är ju bara barn".
Hur vuxna fegt väjer undan, och säger "jag vill inte lägga mig i"
I konflikter mellan barn och vuxna, tar alldeles för många den vuxnes parti, och om barnets och den vuxnes berättelser går isär, så anser man att barnet ljuger, fantiserar, eller överdriver.
Min debut "Det finns gröna hästar" 2023, handlar om just detta. Samtidigt som den ska läsas som en biografisk roman. Det är alltså en självupplevd uppväxt skildrad som skönlitteratur. Den kan läsas som enbart en roman, men jag skrev den med ett syfte. Att vi ska börja fundera på hur vi möter barn.
Därtill ett klassperspektiv. Det tycks som om de flesta, kanske undermedvetet? har svårt att tro på att högutbildade människor med ett flott yttre, är precis samma sorts människor som alla andra, och därmed kan begå lika hemska handlingar, som förekommer överallt.
Jag är psykiatrisjuksköterska, och har därmed kunskaper i psykologi och psykiatri, särskilt den kliniska biten naturligtvis.
Det kommer förhoppningsvis böcker om hur det är att vara tonåring också.
På lite samma tema.
Jag planerar även att sticka emellan med en eller flera deckare.
Region
Sörmland
Det finns gröna hästar
978-91-988293-1-0
Clara växer upp i en liten stad. I ett välbeställt hem, med högutbildade föräldrar. Allt är dock inte som det ser ut.
“Du borde verkligen vara tacksam över att du är så priviligerad. Det finns många barn som önskar sig ett sånt hem som du har”, sa Fröken.
Clara lyckades trycka undan impulsen att himla med ögonen. Nästan. Hon gjorde det lite, lite, men sedan smög känslan av hopplöshet sig på. Inuti var hon ledsnare och ännu ensammare än vanligt.
“Du har allt, Clara”, sa Fröken. “Många har ingenting förstår du. Livet är inte rättvist”.
Det sista sa hon nästan som om hon pratade med sig själv.
Clara tänkte att hon hade rätt. Livet var sannerligen inte rättvist. Fröken hade dock ingen aning om på vilket sätt det verkligen var orättvist.
Ingen tycktes ana.
En biografisk roman, som kan läsas enbart som en roman, men som också hoppas väcka frågan om varför vi inte lyssnar på barnen, och tar dem på allvar. Clara har det tufft, men det går. Mest pga hennes stora kärlek; hunden Dixie. Med människor är det så att ingen tror henne.
“Du borde verkligen vara tacksam över att du är så priviligerad. Det finns många barn som önskar sig ett sånt hem som du har”, sa Fröken.
Clara lyckades trycka undan impulsen att himla med ögonen. Nästan. Hon gjorde det lite, lite, men sedan smög känslan av hopplöshet sig på. Inuti var hon ledsnare och ännu ensammare än vanligt.
“Du har allt, Clara”, sa Fröken. “Många har ingenting förstår du. Livet är inte rättvist”.
Det sista sa hon nästan som om hon pratade med sig själv.
Clara tänkte att hon hade rätt. Livet var sannerligen inte rättvist. Fröken hade dock ingen aning om på vilket sätt det verkligen var orättvist.
Ingen tycktes ana.
En biografisk roman, som kan läsas enbart som en roman, men som också hoppas väcka frågan om varför vi inte lyssnar på barnen, och tar dem på allvar. Clara har det tufft, men det går. Mest pga hennes stora kärlek; hunden Dixie. Med människor är det så att ingen tror henne.
